För den som aldrig åkt motorcykel är det tämligen svårt att beskriva den frihetskänslan som man upplever där ute på vägarna. Uttrycket ”med vinden i håret” är självfallet återkommande, men det är så mycket mer, så betydligt mycket mer känslor och intryck som knappt går att beskriva. Men låt oss göra ett försök åtminstone.

Motorcykel mot rapsfält

En beskrivning av hojåkandet

Beskrivningen är utifrån att du är en glidare och gillar motorcyklar av den tyngre modellen, som Harley Davidsson och Indianer. När du sätter dig på en motorcykel så är det första du tänker på hur tung den är. Det är en otrolig kraft bara i sig. Du balanserar den på två hjul och ändå hittar du en balans där någonstans i mitten och den står relativt stadig, med din hjälp såklart. När du sedan startar motorcykeln, för mer äkta känsla så rekommenderas att kicka igång den, det är en otrolig kraft i det, men för att spara på ett och annat smalben så funkar knappstart också. När tändningen får kontakt och motorn startat så är det första mullret och den låga tomgången man vill komma åt. Det ger en skön känsla som skänker ett obeskrivligt lugn. Samtidigt som du vet att det är en otrolig kraft i den motorn så är det ändå inte utan känslan av lugn man står och balanserar motorcykeln.

Precis innan du åker iväg är det ett obeskrivligt skönt muller som transporteras från motorn genom kroppen och ut i dina händer. När du sedan åker iväg är kraften maxad och accelerationen ger ofta ett sug i magen. Det är i det här skedet som vinden i håret kommer och du börjar känna det där lugnet som de allra flesta känner.  När du sedan glider förbi det svenska landskapet kommer också dofterna och beroende på om du befinner dig i Skåne där rapsfälten är ett vanligt inslag eller om du åker genom Dalarnas skog och får uppleva barrträdsdoft, svampmarker och mossa så upplever man en frihet, inte lik något annat.